På't igen

Ok, det är faktiskt rätt roligt att skriva av sig när man har tråkigt.

De första kunderna har kommit och försvunnit igen med sina tilldelade bilar. Nu är det bara till att vänta ytterligare i en mindre evighet till nästa kund. Min jobbarkompis dyker förhoppningsvis upp om en halvtimme också, blir ju lite sällskap åtminstone.

Trots att det är så segt på jobbet idag så har jag redan hunnit bli utskälld(!) av en kund av någon outgrundlig anledning, det är väl inte mitt fel att hon glömmer saker i bilen och jag sitter här ensam? Har hon aldrig hört talas om tidsplanering? Hon står alltså och skäller ut mig för att jag inte kan göra så mycket mer än att försöka ringa killarna i garaget och hon prompt måste ha sin mobil NU för annars missar hon sitt plan. Behöver jag tillägga att jag sa till henne att gå bort till kuren och att jag skulle försöka få dit någon att hjälpa henne, men att hon likväl förbannat inte gjorde det? Mobilen ligger såvitt jag vet kvar i bilen, och hon kunde absolut prompt inte kläcka ur sig vilken bil det var. Hur ska vi veta det? Det är x antal hundra bilar i rullning här med minst lika många kunder.
Jo, jag har hunnit prata engelska med en finsk kund också som blev väldigt road och kläckte ur sig på nästan klockren svenska att han visst talade svenska! Haha, det är av någon anledning nästan alltid lika pinsamt att göra så.
Varje gång man råkar ut för otrevliga kunder blir man bara så less och vill göra något annat i livet. Ok, jag ska göra något annat, men det dröjer åtminstone till våren innan jag kan göra det där andra. Ibland längtar man tillbaka till lumpen, och åtminstone jag längtar tillbaka till då man bodde hemma hos mamma och man tyckte man slutade sent i skolan när man slutade 15.25...
Jag saknar alla tävlingar och träningar, och jag saknar hästarna. Nu har jag ju tur iaf som har Malin som låter mig komma till henne och rida några ggr i veckan, men man saknar ju alla hästar man lärt känna genom åren. De flesta av dem är ju borta nu... Mest av alla saknar jag Nina, sorgligt att det blev som det blev med henne.

Jag har börjat få en lite tydligare bild av hur jag vill att mitt liv ska utforma sig, fast vad ska jag jobba med? Får se om jag kommer in på Jurist nu till våren, det hade varit riktigt skönt. Visst, mycket plugg i många år, men vad gör det egentligen? Det får det vara värt, hoppas jag. För vad ska jag annars göra med mitt liv? Bli historiker eller arkeolog, men kommer jag kunna leva på det? Många funderingar och många olika vägar att ta i livet.
Jag hade nog gärna pluggat till Off också, men det känns som om att jag inte riktigt kan plussa ihop det med hur jag vill att mitt liv i övrigt ska se ut.

Nej, allting får lösa ut sig självt. Någon dag måste jag ju bli på det klara med hur jag ska lyckas forma min egen framtid. Nu är det dags för vettigare saker, typ som att läsa Män som hatar kvinnor ;)