Så....

Pinsamt nog har det återigen gått jättelång tid sen jag senaste uppdaterade. Återigen har det hänt megamycket! Jag har jobbat för mycket (och lessnat totalt på jobbet så nu söker jag jobb närmare Uppsala...), hunnit rida min första träning för instruktör och min underbara mamma har varit här och hälsat på <3

Vilken ordning ska jag ta det i, haha?
Jag börjar med det roligaste, träningen! Det kommer en instruktör varannan vecka till stallet så jag passade på nu sist att prova att rida för henne, och det var riktigt roligt! 3 år sedan sist, och det behövdes verkligen... Vi övade mest på att få fram henne ordentligt (som det är nu försöker hon smyga sig framåt och går mest och väntar på mig) och att få igenom henne i sidorna så att hon spårade ordentligt. Instruktören heter Sussi (eller ja, Susanne) och ska debutera svår klass nu under hösten. Urtrevlig!
Så på fredag är det förhoppningsvis dags igen, och jag längtar så. Jag vill få komma igång på riktigt nu och få ordning på allt och få hjälp med att komma vidare. Nu är det verkligen bara dags för min vikt att försvinna så kommer allt bli helt super.

Mamma kom i söndags kväll också, och åkte hem idag. Hon var med och kikade på Lussan och tyckte hon var riktigt snygg! Åh, det betyder faktiskt fruktansvärt mycket att mamma gillade henne! Mamma fotade lite också, så jag fick se vilken sjukt snygg häst jag faktiskt har.
Det var riktigt mysigt att ha mamma här och man inser hur mycket man faktiskt saknar henne och allt därnere...

Idag red jag i ridhuset igen, och idag gick det riktigt bra! Hon var lite tjafsig i början för jag gick på henne mer än vad jag brukar, jag var på henne om det där med tempot. Man kan faktiskt trampa på glatt framåt utan att behöva bli påmind om det i vartannat steg. Till slut släppte hon och jag kände mig nöjd (och svettig!). Fick hjälp av mamma igår också, så då gick det faktiskt bättre idag.
En av inackorderingarna (eller ja, två numera) har en medryttare, och hon var i stallet idag och var riktigt nyfiken på Lussan och frågade ut mig om stam och vad jag använde henne till o.s.v. Hennes kommentar om Lussan var att det var nog nära på den snyggaste häst hon någonsin sett! Åh, jag blir så stolt! Hon tyckte Lussan såg ut som en riktig dressyrhäst också sån hon blev överraskad över att det faktiskt egentligen är en hopphäst som håller på att skolas om. Man blir ju lätt hemmablind, jag är ju så van vid att se henne så jag reflekterar inte så mycket över det. Jag har när jag tänker fått väldigt mycket beröm för henne ända sen jag började rida henne i höstas. Men ja, hon är den finaste för mig även om jag blir hemmablind!
När hon pussar mig i stallgången smälter man fullständigt....

Nu ska jag äta middag! Hörs!