Ullared

Idag åkte jag och mamma till Ullared och hade total shopping-spree. Åtminstone jag... Handlade för nästan 4500:-! Vad fasiken, jag som nu skulle börja bli rädd om mina pengar?! Aja, jag fick återigen köpt mycket bra. Köpte i princip inget onödigt. Jo, köpte en film och en vindjacka att ha i stallet. Och lite godis... Men utöver det så var det mest hästgrejer, lite grejer till William och lite annat smått som behövs hemma. Fick köpt en ny resväska för 299:-, bra pris! Tyvärr har det börjat bli svårt att fynda på Gekås... Men ibland händer det (borde kanske köpt en Triss-lott idag när jag uppenbarligen hade lite tur?!).
Jag har ju faktiskt ett liv utanför stallet också!
Bäst var när vi skulle åka hem och... inte hittade bilen på parkeringen! Lite halvt panik innan jag kom på att jag kan ju dra igång larmet och se vart ifrån det tjuter. Lyckades skrämma en gubbe som stod bredvid min bil (han hade parkerat precis till höger om min bil!), men vad gör man inte. Det får det vara värt :)

Nu är jag helt slut, och proppmätt. Vi åt grillat tidigare ikväll, nom-nom! Det var gott. Har ju varit riktigt varmt och gott idag, 17 grader som mest. Välkommen nästan-sommar!

Jag inser varje gång jag är nere i Gbg hur mycket jag faktiskt saknar allt här, hela den värld som jag faktiskt växt upp i. Det är oftast rätt skrämmande att klara ett helt liv alldeles själv 40 mil från allt som är vant och tryggt. Men visst, jag får erkänna, jag tycker jag lyckas rätt bra oftast. Men som sagt var, jag längtar tillbaka ner alltid lite extra mycket när jag är här. Jag vet att det sårar William, men vad kan jag göra? Jag känner ju det jag känner, och jag kan ju inte förneka mig själv helt och göra mig själv olycklig på kuppen.
Uppsala är ännu stort, skrämmande och främmande ibland. Jag gör mitt bästa att skapa mig ett liv och en tillvaro som jag klarar av att hantera.
Det är ju därför jag undrar vad jag gett mig in på som köpt häst och valt en dyr stallplats?!

Någon gång så ska jag flytta ner igen, med både pojkvän och häst i bagaget. Det är så det får bli, hoppas jag....